Jämtlandstriangeln: Tre dagar av vidder, tystnad och ren lycka

Följ med på en inspirerande vandring runt Jämtlandstriangeln under tre dagar och 47 kilometer mellan Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Bloggen bjuder på praktiska tips om etapper, boende och planering, men är också en levande berättelse om vidder, väderskiften, renmöten och den där magiska känslan när tankarna tystnar på fjället. En blogg som förhoppningsvis väcker din vandringslust och får dig att vilja uppleva fjällmagin själv.
Jag säger bara: Jämtlandstriangeln. Så värt!

Följ gärna mina äventyr på insta: stronger.forlife >>

Jämtlandstriangeln – en magisk vandring

Det är något visst med Jämtlandfjällen. Att stå där och blicka ut över oändliga berg, känna solen i ansiktet och låta den ena foten hamna framför den andra i timmar. Till slut händer det där magiska, att hjärnan och tankarna blir helt tomma. Det är mindfulness, stillhet och kraft bubblandes på en och samma gång. För mig handlar det om att samla ny energi!

Att vandra i grupp – en surprise på många sätt

När min sambo sa i höstas att han bokat in oss på en vandring runt Jämtlandstriangeln med Outnorth blev jag superglad, även om gruppvandring kanske inte är det jag brukar välja i första hand. Han bokade helt spontant och det var tur att han var så snabb, för platserna gick åt fort! Vi var runt 20 deltagare och ledare som tillsammans skulle ta oss an leden. Det var ett otroligt prisvärt event – under tusen kronor för guidad tur runt leden inklusive en natt på Storulvåns fjällstation samt utrustning som sovsäck och liggunderlag från märket Urberg.
Trots att kvällarna på fjället bjöd på både hård vind och sjunkande temperaturer, höll utrustningen från Urberg mig varm hela natten. Som en person som annars fryser väldigt lätt tyckte jag att sovsäckens och liggunderlagets isoleringsförmåga var riktigt bra.

Jag är ju en person som älskar att vandra i lugnet, i tystnaden, men det fungerade faktiskt jättebra att gå i grupp. I början gick vi samlat, men sen glesnade det så att man fick ta del av tystnaden och bara njuta av att vidderna. Ledarna från Outnorth var erfarna och gav massor av tips längs vägen om både natur och produkter.

Flashbacks från 2008

Jag gick Jämtlandstriangeln för första gången 2008 med ett gäng tjejer. Jag var helt oerfaren och hade inga egna grejer, men det gick jättebra ändå. Man ska inte hämma sig själv bara för att man tror att man behöver dyra grejer, har man ett par sköna skor och ett bra vindställ så funkar det mesta! Även om det var 17 år sedan och jag mest minns de sjuka mängderna mygg och den goda trerättersmaten på Blåhammaren (det är endast självhushåll där nu), så bär jag fortfarande med mig en stark känsla från den tiden. Känslan av frihet.

Dag 1 Jämtlandstriangeln: Storulvån – Sylarna (ca 16 km)

Jag och min sambo bor i Värmland, så vi tog bilen upp på onsdagen och sov en natt i Vemdalen i min sambos brors stuga. Mysigt att få ett litet mellanstopp, basta och njuta av mjuka sängar innan äventyret började. Vid Storulvån mötte vi upp hela gänget, fick en presentation av eventet och checkade in fyra och fyra på rummen innan vi åt middag tillsammans där vi pratade ihop oss om vårt kommande äventyr tillsammans.

Starten bjöd på strålande sol och glatt humör. Vi började i fjällbjörkskogen och efter hängbron över Lill-Ulvån kom vi äntligen upp på kalfjället. Det sluttade lätt uppför nästan hela vägen, och under dagen kunde man se Sylarnas spetsiga toppar i horisonten. Halvvägs passerade vi vindskyddet Spåjme som var ett perfekt lunchställe!

Strax innan vi var framme vid Sylarna passerade vi platsen där den gamla stationen låg en gång i tiden. Det är oftast mycket lugnare där än uppe vid den nya stationen, vilket är perfekt om man vill sitta en stund och bara lyssna på vinden utan att höra andra vandrare.

När vi tillslut nådde Sylarnas fjällstation var det rätt blåsigt, men vi hittade en bra plats för tältet. Kvällen avslutades inne på STFs station med en öl och lite Yatzy med några sköna människor från vandringen. Jag tror jag vann dessutom (om jag inte minns helt fel vill säga), men ville bara lyfta det, haha.

Dag 2 Jämtlandstriangeln: Sylarna – Blåhammaren (ca 18,5 km)

Morgonen var helt magisk. Vi vaknade av bjällror som klingade och när vi kikade ut stod renar bara en meter från tältet och åt gräs. De är så fina och det är något speciellt med att få vara en del av naturen, inte bara en åskådare. Man känner sig så nära livet på något sätt. Jag och min sambo Frippe njöt lite extra av frukosten i tältet efter den naturupplevelsen.

Den här dagen var den tuffaste, men också den mest varierade. Först får man lite ”gratis” höjdmeter när man går ner mot Enan, men sen börjar det bölja på riktigt. Det är stenigt och man får hålla koll på var man sätter fötterna. Den sista backen upp mot Blåhammaren är seg och det blåser nästan alltid där. Belöningen är ändå den bästa när man väl når toppen och ser ut över hela fjällvärlden. Innan den sista stigningen upp mot stationen stannade vi till vid vindskyddet Enkälen för lite rast, men den varade inte så länge för det blåste rätt kallt.

Dagen bjöd dock på tät imma och avslutades med regn och blåst. Man vet aldrig på fjället när dimman slår till; jag minns när jag och min sambo Frippe åkte turskidor i Björnrike och vi var tvungna att åka tätt bakom varandra och enbart följa ledkryssen pga den täta dimman. Så ledkryssen är bra att ha koll på vid sådana tillfällen och inte få för sig att gå off road då.

Trots vädret var dag två otroligt skön – mindfulness på hög nivå. Mina tår började tyvärr bli lite klämda, så jag bytte till mina trailskor för att underlätta för fötterna. Det är alltid så skönt att ha med ett par extra skor för att byta med på en längre tur.

Kvällen på Blåhammaren bjöd på kortspelet Plump innan vi gick ut och såg en helt magisk solnedgång. Den var så vacker att det nästan gjorde ont i hjärtat. Naturen kräver ingenting, den bara finns där, och det är helt fantastiskt när man får vara en del av en sån upplevelse.

Dag 3 Jämtlandstriangeln: Blåhammaren – Storulvån (ca 12 km)

Vi vaknade till en fantastisk dag och gick iväg vid sjutiden för att fånga morgonsolen. Den sista sträckan ner mot Storulvån var helt fantastisk och min absoluta favorit.

Vandringen under dag tre är en ren njutning för trötta ben. Eftersom fjällstationen på Blåhammaren ligger så högt blir nästan hela vägen tillbaka till Storulvån en enda lång nerförsbacke.

Naturen runt Ulvåtjärn är speciell med sina sandåsar och det känns nästan lite som ett månlandskap. Vid tjärnet finns det små gölar mellan sandåsarna. Så istället för att bara gå förbi, föreslår jag att ta fem minuter och gå ner till vattnet. Sanden gör att det känns som en strand mitt på fjället och är det soligt så är det här jag tycker du ska ta ditt fjälldopp. Hade önskat att jag gjorde det!

Mitt tips för Jämtlandstriangeln är att gå i riktningen Storulvån – Sylarna – Blåhammaren – Storulvån. Då får man en härlig vidsträckt vy över hela Jämtlandsfjällen och bort mot norska gränsen på slutet. Efter fyra timmar var vi tillbaka vid Storulvån, lite möra men gött nöjda. Leden avslutades precis som den började, i lummig fjällbjörkskog.

Vid lunchtid satte vi oss i bilen mot Värmland igen för att hämta vår Lappis Ivan. Under vandringen tänkte jag ofta på hur han skulle ha älskat att springa där med oss på fjället. Nästa gång ska han få följa med – kanske på turskidor runt triangeln?

Tips för mindre trängsel på din vandring längs Jämtlandstriangeln

Vill man slippa gå i kö och istället få de där riktigt tysta vidderna för sig själv, är det smart att fundera på när det är som mest tryck i Jämtlandsfjällen. Ett tips är att titta på perioden runt midsommar; då brukar det vara glesare med folk. Man får dock ha lite koll på om snön har hunnit smälta efter vintern. Flest vandrare är det i juli och början av augusti.

Gillar du att vandra i Jämtland?
Då tror jag att du också kommer gilla fler av mina bloggar:
Guide till vandring Helags – södra Sveriges högsta topp >>
Upplev Fettjeåfallet i Klövsjö – ett av Sveriges högsta vattenfall >>